Antiken
Vi börjar med att följa grekisk litteratur och kultur genom romarriket och fram till mötet med en helt annan föreställningsvärld: den bibliska. I detta möte formas en världsbild som sedan dess satt sin prägel på Europa och kommit att dominera en stor del av historian.
På 700-talet f.Kr. utvandrade greker i massor från det överbefolkade fastlanet. De bosatte sig på öarna i östra Medelhavet och i Syditalien. Där byggde de handelsstationer och städer och hade snart kontroll över handeln på Medelhavet. Med detta började den grekiska kulturens storhetstid.
Under några århundraden f. Kr. blommar den grekiska kulturen upp med en kraft som än idag sätter spår. På områden efter område läggs här grunden till europeisk kultur och västerländsk civilisation. Filosofer som Aristoteles och Pythagoras söker förnuftsmässiga förklaringar till hur världen och det mänskliga tänkandet egentligen är beskaffade. Ur deras spekulationer växer naturvetenskap och matematik. Arkitekter reser byggnader och skulptörer avbildar människor på ett sätt som fortfarande speglas i våra skönhetsideal. Diktare som Homeros och Sofokles tolkar människan och hennes livsöde i berättelser som än idag är mönster för hur man bygger upp en historia, så att den fängslar sin publik.
Källa: Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) Stockholm:Liber, s2 ff
Den äldsta litteraturen bestod av myter som traderades muntligt av rapsoder. Dessa berättelser gav svar på frågorna om världens tillkomst, om människans liv, om födelse och död om onda och goda makter - det vi idag skulle kategorisera som en religiös genre. Berättelserna framfördes vid religiösa fester till musik (lyrik) och var på så sätt något som var mer att betrakta som rit än litteratur. Det fanns ingen "privat bekännelselitteratur" av den sorten vi känner till idag, helt enkelt av den enkla anledningen att det var körer som framställde sångerna (ofta) vid fester – om ett ”jag” används är det långt troligare att det handlade om en roll, än något som rör författarjaget (s.k. bekännelse).
Till att börja med traderades lyriken och berättelserna muntligt. Det gör att man ser vissa talspråkliga drag i berättelserna, exempelvis är de författade på metrisk vers. Man möter också stående formler så som exmpelvis den ”strålögda gudinnan Athena”, ”den snabbe Akilleus” och ”fållrika Uruk”. Eftersom berättelserna från början traderades muntligt har mycket gått förlorat. Skriften är en långt säkrare form av tradering!
På 700-talet f.Kr. utvandrade greker i massor från det överbefolkade fastlanet. De bosatte sig på öarna i östra Medelhavet och i Syditalien. Där byggde de handelsstationer och städer och hade snart kontroll över handeln på Medelhavet. Med detta började den grekiska kulturens storhetstid.
Under några århundraden f. Kr. blommar den grekiska kulturen upp med en kraft som än idag sätter spår. På områden efter område läggs här grunden till europeisk kultur och västerländsk civilisation. Filosofer som Aristoteles och Pythagoras söker förnuftsmässiga förklaringar till hur världen och det mänskliga tänkandet egentligen är beskaffade. Ur deras spekulationer växer naturvetenskap och matematik. Arkitekter reser byggnader och skulptörer avbildar människor på ett sätt som fortfarande speglas i våra skönhetsideal. Diktare som Homeros och Sofokles tolkar människan och hennes livsöde i berättelser som än idag är mönster för hur man bygger upp en historia, så att den fängslar sin publik.
Källa: Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) Stockholm:Liber, s2 ff
Den äldsta litteraturen bestod av myter som traderades muntligt av rapsoder. Dessa berättelser gav svar på frågorna om världens tillkomst, om människans liv, om födelse och död om onda och goda makter - det vi idag skulle kategorisera som en religiös genre. Berättelserna framfördes vid religiösa fester till musik (lyrik) och var på så sätt något som var mer att betrakta som rit än litteratur. Det fanns ingen "privat bekännelselitteratur" av den sorten vi känner till idag, helt enkelt av den enkla anledningen att det var körer som framställde sångerna (ofta) vid fester – om ett ”jag” används är det långt troligare att det handlade om en roll, än något som rör författarjaget (s.k. bekännelse).
Till att börja med traderades lyriken och berättelserna muntligt. Det gör att man ser vissa talspråkliga drag i berättelserna, exempelvis är de författade på metrisk vers. Man möter också stående formler så som exmpelvis den ”strålögda gudinnan Athena”, ”den snabbe Akilleus” och ”fållrika Uruk”. Eftersom berättelserna från början traderades muntligt har mycket gått förlorat. Skriften är en långt säkrare form av tradering!
Den grekiska teatron
Enligt svenska wikipedia: Den västerländska teatern växte fram ur de årliga Dionysosfesterna i antikens Grekland. Varje år ordnade man en fest till vinguden Dionysos' ära, där traditionen utvecklats att bygga en arena för körsång. Denna leddes av en försångare som sjöng en växelsång med kören. En vacker dag fick en försångare för sig att tala texten istället för att sjunga och teatern hade fötts. Man ordnade så småningom årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var. Tre tragedier och ett lustspel. På den här tiden var teater som så mycket annat ett nöje förbehållet för Greklands medborgare, ”fria män”. Även på scenen var det bara män, också i kvinnorollerna och man använde masker.
¤
Grekiskans "teatron" betyder egentligen åskådarplatser. "Orchestra" (cirkelformiga platsen i mitten) var körens spelplats, skådespelarna stod på en plattform bakom orchestran. "Skene" , var inte spelplats, utan omklädningsrum som låg bakom/bakom det vi idag skulle kalla scen och plats för dekorationerna.
¤
Grekiskans "teatron" betyder egentligen åskådarplatser. "Orchestra" (cirkelformiga platsen i mitten) var körens spelplats, skådespelarna stod på en plattform bakom orchestran. "Skene" , var inte spelplats, utan omklädningsrum som låg bakom/bakom det vi idag skulle kalla scen och plats för dekorationerna.
Skriften kommer...
Äldsta kända skriften, kilskriften, står sumererna i Mesopotamien för, Tvåflodslandet (nuvarande Irak) för 5000 år sedan. Kina och Egypten är också två kulturer där skrift kommer tidigt. Från denna kultur har vi eposet Gilgamesh från 600 f. Kr..
När skriften kommer förändras dragen i berättelsen. Exempel på ämnen är historieskrivning, hat, hämnd, politiska smädedikter men också erotisk poesi – Archilochos tycks vara den förste som talade om lusten som en sjukdom. Litteraturen kommer från den aristokratiska miljön (eftersom de rika lärde sig att läsa och skriva) och den handlar ofta om saker som aristokratin uppfattade som allmängiltigt.
De tre största genrerna vi har från den antika perioden är epos, drama (undergenrer: tragedi, komedi och satyrspel) och lyrik.
- Lyrik - dikt som framfördes till lyrspel...sång! En genre där stämningar och känslor är viktiga
- Drama– uppfördes vid fester (vinguden Dionysos) – religiöst! Jämför med liturgi! Man tävlade faktiskt i att skriva drama och komedi! Tre dramatiker fick var sin dag under Dionysosfesten uppföra vardera tre allvarliga skådespel, tragedier, som kunde hänga samman tematiskt, och ett uppsluppet satyrspel där de agerande var klädda i bockskinn- Dessutom en komedi av en annan författare. Pris utdelades. Mest känd av alla komedier är nog Lysistrate av Aristofanes! Vi betraktar det som ett drama för kvinnoemancipation, men mer troligt att det handlade om uttryck för fruktbarhet (s61 i LIV).
- Epos – en genre där berättandet och handlingen är viktiga. Men vad skiljer då ett epos ifrån en vanlig berättelse?
Bachtins förklaring
eposet drag:
- Som ämne för eposet tjänar det nationella episka förflutna, ”det absolut förgångna”
- Som källa till eposet tjänar en nationell legend och inte en personlig erfarenhet och den fria fantasin som kan bygga därpå
- Den episka världen är skild från samtiden dvs från sångarens (författarens och hans publiks= med n absolut episk distans.
- Det heroiskt nationella förflutna de första, de bästas värld. Eposet var aldrig en dikt om nuet eller sin samtid. Ouppnåeligt förgånget – en efterkommande vördnad – berättad för andra samtiden eller kommande efterkommande
- Minnet – inte kunskapen – utgör den antika litteraturens grundläggande episka förmåga och styrka
- Isolerat tidsmässigt – absolut och fulländat
- Given som legend går ej att pröva och viss mån inte heller att betrakta ur någon viss synpunkt/perspektiv à så var det
- Distans, isolerad. Går inte att omtolka, synvinkel och värdering har vuxit ihop
- Tiden i sin helhet är inte lokaliserad till den verkliga historiska processen, inte relaterad till nuet och framtiden. Den rymmer så att säga i sig själv tidens hela fullhet
- Skrattet raserar den episka distansen:Indikerar närhet, Indikerar synvinkel, Indikerar familjär ickevördnad
Retorik – talekonsten – härstammar från grekland. Ett skolämne!
De äldsta bevarade texter vi känner till är från omkring 2500 f Kr och kommer från Mesopotamien o Egypten.
¤¤¤ Parantes för den nyfikne¤¤¤
Gilgamesheposet har kallats världens äldsta litteräraverk. Eposet innehåller en historia som färdats under lång tid genom Mesopotamiens olika kultursfärer och har förändrats en hel del på sin väg. Berättelser om kung Gilgamesh av Uruk i Mesopotamien skrevs under sumerisk tid omkring 2100 f.Kr. – 2000 f.Kr. och var skrivna på sumeriska med kilskrift.
Det egentliga Gilgamesheposet sammanställdes senare av dessa episodberättelser under gammalbabylonisk tid till en sammanhängande text på akkadiska. Texten byggdes efter hand på tills man kom fram till den version som är känd från Assurbanipalbiblioteket i Nineve. Denna är den mest fullständiga versionen som man funnit och är skriven på tolv lertavlor med kilskrift som hittades i ruinerna efter Assurbanipalbiblioteket vilket förstördes av perserna 612 f.Kr.. Den kallas Gilgamesheposets standardversion och är skriven av mästerskrivaren, läkaren och exorsisten Sin-leqi-unninni omkring 1200 f.Kr. Han levde och verkade i Gilgamesh's hemstad Uruk. Standardversionens titel var "Han som såg Djupet" (sha nagba imuru).
Den översvämning som omnämns i den elfte lertavlan känns igen från den Första Moseboken i Bibeln, Popol Vuh och även Platons beskrivning av Atlantis. De äldsta referenserna till den stora översvämningen härstammar från omkring 1900 f.Kr., se Atrahasiseposet.
Gilgamesheposet handlar om Enkido och Gilgameshs vänskap. Enkidu var en säregen gestalt i mesopotamisk mytologi. Han beskrivs som naturlig, vild och obefläckad av civilisationens krav men samtidigt som sårbar, lättkorrumperad och dödlig. Enikdu formades i lera av gudarna som sällskap åt den halvt gudomlige Gilgamesh. Han uppfostrades i ödemarken men förfördes av en sköka som tog honom med till Uruk där han mötte kung Gilgamesh i en brottningsmatch. Vänskapen mellan dem avbryts av Enkidus död: Gilgamesh drabbas av insikten att det var ett misstag att rycka Enkidu från sin naturliga miljö och drivs in i sitt desperata sökande efter odödlighet.
Källa:svenska wikipedia
Man kan tillägga att i Gilgamesheposet finns olika teman sammanflätade (ett är motsättningen mellan natur och civilisation, ett annat hur man ska undkomma döden) Eposet är enkelt berättat, i kronologisk ordning. Gudarna är människolika. Troligen var förebilden för Gilgamesh en historisk konung som levde i tvåflodslandet omkring år 2600 f Kr
(s. 21 i LIV)
¤¤¤ Slut på parantes för den nyfikne¤¤¤
Homeros - världens mest kända författare?
"Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos peliden Akillevs!"
Så börjar Iliaden, en av världens mest kända epos och så långt vi vet även den äldsta berättelsen från den grekiska litteraturen. Iliaden och Odysséen nedtecknat på 700-talet f.Kr – alltså äldre än Gilgamesh, men vi har dem tyvärr inte kvar i original! En rapsod vid namn Homeros har fått äran för dessa nedtecknade berättelser - men det är långt ifrån säkert att han ensam är upphovsmannen bakom dem. Frågan om vem som skrivit/sammansttällt Iliaden och Odysséen har kallats för den Homeriska frågan, och väcktes så tidigt som 1705. För enkelhetens skull utgår vi i fortsättning ifrån att det verkligen är en enda man som ligger bakom sammanställandet av verken, och att han heter Homeros.
Svenska Wikipedia skriver: Det anses att Iliaden är det äldre av verken och att Odysséen författades några årtionden senare. Båda verken är skrivna på hexameter, orimmad sexfotad vers. De beskriver händelser under och kring det trojanska kriget. Iliaden utspelas under själva kriget och Odysséen under en av de grekiska hjältarnas, Odysseus, hemfärd från kriget. De är omfångsrika diktverk: Iliaden omfattar cirka 16 000 verser och Odysséen cirka 12 000,författade på versmåttet daktylisk hexameter. De De homeriska eposen hade ett mycket stort inflytande på antikens grekiska kultur. Källa: Wikipedia
Homeros verk har blivit en stor förebild även i senare århundraden!
- Aiskylos byggde sina dramer på Homeros (enligt honom själv)
- Homeros verk översattes till latin 250 f Kr, av Livius Andronicus – skolbok
- Vergilius skapade Aeneiden
- 1800-tal:Goethes Werther bar på Homeros i fickan under sina ensamma vandringar
- 1900-tal: James Joyce, Eyvind Johnson, Kazantsakis.Clive Cussler…författare med olika tyngd och från olika genrer, men överallt finner man spåren av Homeros!
¤¤¤ Parantes för den nyfikne¤¤¤
Hexameter - 6-takt
- Ur Tegnérs Frithiofs saga:
där de/själva be-/fallt|, på/var sin/sida av/fjärden.”
- Ur Tove Janssons Farlig Midsommar:
Och ett lejon jag gladeligt nackar ”
¤¤¤ Slut på parantes för den nyfikne¤¤¤
Människosyn
Västerlandets uppfattning om den mänskliga naturen har sina rötter hos antikens greker...
Apolloniska människouppfattning
Apponon var en gud som stod för ljuset och solen. Han var därtill vetenskapens, skaldekonstens och musikens beskyddare. Han prästerskap i staden Delfi predikade två saker:
Känn dig själv - du är bara en dödlig människa! Du kan inte styra över ditt liv utan det formas av ödet och tillfälligheterna. Lycka och överflöd finns inte, inse fakta och lev i verkligheten!
Var måttfull! Ödmjuka dig så att du inte gör dig skyldig till hybris (övermod). Den övermodiga drabbas av nemisis, gudarnas vrede och straff! Genom ditt agerande kan även din släkt, dina närmaste och hela din stad drabbas av gudarnas vrede!
Här strävar man efter jämvikt och harmoni!
Dionysisk människouppfattning
Dionysos var också en gud men betydlig mer levnadsglad. Ursprungligen hade han firats i samband med jordbruksårets högtider vid sådd och skörd, och liksom vår nordiske Frey en förgrundsfigur för fruktbarhet och naturkrafter. och som dionysisk efterföljare kunde man vara omåttlig, tygellös och extatisk.
Här finns utrymme för att leva ut allt!
Gudarnas plats
De antika grekerna tror inte att någon gud skapat världen. Tvärtom, först kommer universum, jorden, himmel, berg och hav och först därefter kommer gudarna! Därför är det heller inte gudarna som styr allting. Över gudarna står den princip som är mäktigast av alla: kosmos!
Kosmos står för jämvikt och balans, liksom den jämvikt och balans som man finner i naturen. Detta är ett skönhetsideal och därför präglas apollons harmonilära av ordning och ett klart förnuft.
Det kosmiska är tillvarons innersta hemlighet, och skönheten är en del av denna hemlighet Det sköna är det sanna! Man menar att människokroppen är vacker, och vackrast är den när den är naken! I så måtto är den gudomlig!
Den klassiska berättarmodellen
Filosofen Aristoteles (384-322 f.Kr) visade i skriften Om diktkonst hur man berättar en histoira så att den fängslar sin publik.
- Karaktärerna måste vara sammansatta, varken helt goda eler helt onda.
- Huvudpersonen själv bör vara något utöver det vanliga, gärna framstående i samhället.
- Handlingen bör konstrueras så, att en oväntad händelse (eller misstag av hjälten) i ett slag kastar om hans tillvaro . En sådan omkastning kallar Aristoteles peripeti.
- Så ska hjälten drabbas av motgång efter motgång. Därmed får han nya insikter om sig själv och sitt öda - och grips av fruktan för de krafter som styr våra liv =katharsis.
Begrepp att känna till:
Mimesis = avbildning inte av vad som hänt utan av vad som skulle kunna hända
katharsis = rening (medlidande o fruktan)
hamartia = felsteg
metafor = bild
decorum = det passande
hybris = övermod
peripeti = vändpunkt
Sofokles Oidipus -återberättad av mig och svenska wikipedia
Kungaparet i Thebe får av ett orakel reda på att deras nyfödda son ska komma att döda sin far och gifta sig med sin mor. En herde anlitas därför till uppdraget att lämna sonen att dö ute i vildmarken, och långt ute i vildmarken lägger herden ner det lilla barnet. Herden spikar fast fötterna i marken och lämnar barnet att dö. Som väl var så hade herden lämnat barnet i kung Korints rike, så en annan herde hittar barnet. Kung Korint har själv inga barn och när han får se barnet som den koritintiske herden hittat, blir han förtjust. Kung Korint fostrar därmed barnet som sin egen son. Såren på fötterna läkte men barnet fick fula ärr och svullna fötter, så därför döpte kung Korint barnet till Oidipus som betyder svullnade fötter/klumpfot. Oidipus blir en mycket bra fäktare och snart finns ingen som är så duktig som Oidipus.
Så småningom får Oidipus reda på spådomen, om att han ska mörda sin far och avla barn med sin mor, en eftersom han inte vet om att han är ett hittebarn flyr han från Korint för att detta inte ska kunna hända. Under sin flykt kommer han till en vägkorsning, där han möter en man med en stor vagn och två soldater bredvid sig. De börjar bråka om vem som har väjningsplikt vilket slutar med att Oidipus dödar mannen (som är hans far) och soldaterna.
Oidipus fortsätter och kommer till staden Thebe som nu är belägrad av en sfinx. Denna äter upp alla som försöker ta sig ut ur staden, men kan besegras genom att någon svarar rätt på en gåta. Oidipus får en gåta. Gåtan lyder: Vilket djur går på fyra ben på morgonen, två ben på dagen och tre ben på kvällen? Oidipus svarar att det är människan som kryper på alla fyra som liten, går upprätt som vuxen samt stöder sig på en käpp på ålderns höst. Detta var det rätta svaret och sfinxen som aldrig trodde att någon någonsin skulle klara gåtan kastar sig ner för berget och dör. När så Oidipus kommer in i staden Thebe, lär han känna och gifter sig med änkedrottningen Iokaste och får fyra barn med henne.
Men staden har drabbats av en landsplåga, en sjukdom som drabbar både människor och djur. Oidipus står rådlös inför detta problem och har skickat sin högra hand och Iokastes bror Kreon, till Oraklet i Delfi för att få veta vad man ska göra. Kreon återvänder med meddelandet om att Oidipus måste straffa Laios mördare. Han rådfrågar en blind siare om hur han ska hitta mördaren. Siaren vill först inget säga, men säger till slut att Oidipus inte kom som en främling till Thebe och att han själv är mördaren han söker. Oidipus hävdar att siaren ljuger och driver iväg honom.
Han forskar i saken och får till slut reda på att det verkligen är han som har dödat Laios. Han får också veta vem han är, att Iokaste är hans mor och att han mördat sin egen far. Iokaste hänger sig när hon får reda på detta och Oidipus sticker ut sina ögon och flyr. Tronen överlämnar han till Kreon.
Berättelsen om Oidipus har gett namn åt Sigmund Freuds teori om Oidipuskomplexet.
Romarnas rike
Rom var från början bara en stridslysten liten stadsstat bland många andra på den italienska halvön. Långsamt utvidgar staden sina erövringar och lägger grunden till en välorganiserad stat, byggd kring en stark armé. Grekland och dess kolonier intas, liksom Kartago och Nordafrika. På 100-talet f. Kr. kan romarna tala om Medelhavet som Mare nostrum, "vårt hav". Man kom faktiskt så långt som till England! Romarrikets nordgräns utgjordes då av Hadrianus mur, ibland även kallad Hadrianus vall.
Detta var en befäst mur byggd av romarna under kejsar Hadrianus med start år 122. Muren är 120 kilometer lång och ligger mellan 15 och 110 kilometer från den skotska gränsen. Romarna ockuperade Britannia 55 f.Kr under Julius Caesar. Under större delen av romarnas välde i Britannia utgjorde muren rikets norra gräns, med undantag av två kortare perioder åren 144–164 samt några år i början av 200-talet.
De segrande romarna försökte inte påtvinga grekerna sin kultur - istället inordnar de sig helt i deras. Rom suger i sig allt: hela gudaläran, alla de gamla hjältemyterna. litterturens genrer och ämnesval. T.o.m det latinska alfabetet är direkt övertaget från det grekiska, även om bokstäverna skrivs annorlunda. Bildade romare lärde sig grekiska, författare och filosofer arbetar efter grekiska förebilder. Förklaringen till detta unika övertagande är enkel. I jämförelse med Grekland är Rom en outvecklad bondekultur. All litteratur och venteskap på latin är översatt från grekiskan.
Romarna har bidragit till västerländsk civilisation som statsbyggare och lagstiftare, inte som naturvetare eller fiosofer. Men romerska diktare översätter och omdiktar grekiska verk i stor skala och det är i romersk version som arvet från antiken förs vidare till medeltiden.
Man brukar räkna Antiken från 400 f. Kr - ca 200 e. Kr (dvs fram till dess att kristendomen kommer!)
Världen är fram till dess rätt fragmenterad, olika religiösa föreställningar från ort till ort, och kunskapen var rätt isolerad.
Detta var en befäst mur byggd av romarna under kejsar Hadrianus med start år 122. Muren är 120 kilometer lång och ligger mellan 15 och 110 kilometer från den skotska gränsen. Romarna ockuperade Britannia 55 f.Kr under Julius Caesar. Under större delen av romarnas välde i Britannia utgjorde muren rikets norra gräns, med undantag av två kortare perioder åren 144–164 samt några år i början av 200-talet.
De segrande romarna försökte inte påtvinga grekerna sin kultur - istället inordnar de sig helt i deras. Rom suger i sig allt: hela gudaläran, alla de gamla hjältemyterna. litterturens genrer och ämnesval. T.o.m det latinska alfabetet är direkt övertaget från det grekiska, även om bokstäverna skrivs annorlunda. Bildade romare lärde sig grekiska, författare och filosofer arbetar efter grekiska förebilder. Förklaringen till detta unika övertagande är enkel. I jämförelse med Grekland är Rom en outvecklad bondekultur. All litteratur och venteskap på latin är översatt från grekiskan.
Romarna har bidragit till västerländsk civilisation som statsbyggare och lagstiftare, inte som naturvetare eller fiosofer. Men romerska diktare översätter och omdiktar grekiska verk i stor skala och det är i romersk version som arvet från antiken förs vidare till medeltiden.
Man brukar räkna Antiken från 400 f. Kr - ca 200 e. Kr (dvs fram till dess att kristendomen kommer!)
Världen är fram till dess rätt fragmenterad, olika religiösa föreställningar från ort till ort, och kunskapen var rätt isolerad.
Kristendomen kommer...
I den grekiska kulturen och sedan påföljande romerska, hyllade man ideal som förnuft, harmoni och skönhet. Gudarna var något som kommit i samband med skapelsen, inte några som skapat världen. I begynnelsen fanns bara kaos, sedan föds himmel, berg och jord och hav. Över gudarna står därför den princip som ordnade kaoset till det universum vi ser - kosmos! Med kristendomen förändras detta. Med kristendomen kommer uppfattningen att Gud skapat allt, är herre över allt och kan göra allt.
I och med att kristendomen blir en romersk statsreligion, får kristendomen den fördelen att den kommer in i en kultur där organisation, samhälls- och infrastrukturer redan finns. Kristendomen bidrar med sitt, och därmed blir den en centraliserande faktor. Trots att de antika rikena och gudarna försvinner och löses upp, så består den kristna organisationen och med den klostren som kommer att spela en avgörande roll, både som arvtagare till kultur och litteratur men också som utvecklare av naturvetenskap och kunskapscenter. Och även om det är bibeln och dess läror som finns i centrum, blir kyrkan också bärare av annan kunskap.
Eftersom kyrkan överlever det romerska riket och blir en metaorganisation, får den en otrolig makt. Vad som är värdefullt inom kultur och vetenskap bestämde kyrkan och den litteratur som tillkommer nu, kommer ifrån kyrkans män och för kyrkligt bruk. Utanför kyrkan var det i stort sett bara riddare och krigaradel som ägnade sig åt diktning. Med andra ord...medeltiden har kommit!
I och med att kristendomen blir en romersk statsreligion, får kristendomen den fördelen att den kommer in i en kultur där organisation, samhälls- och infrastrukturer redan finns. Kristendomen bidrar med sitt, och därmed blir den en centraliserande faktor. Trots att de antika rikena och gudarna försvinner och löses upp, så består den kristna organisationen och med den klostren som kommer att spela en avgörande roll, både som arvtagare till kultur och litteratur men också som utvecklare av naturvetenskap och kunskapscenter. Och även om det är bibeln och dess läror som finns i centrum, blir kyrkan också bärare av annan kunskap.
Eftersom kyrkan överlever det romerska riket och blir en metaorganisation, får den en otrolig makt. Vad som är värdefullt inom kultur och vetenskap bestämde kyrkan och den litteratur som tillkommer nu, kommer ifrån kyrkans män och för kyrkligt bruk. Utanför kyrkan var det i stort sett bara riddare och krigaradel som ägnade sig åt diktning. Med andra ord...medeltiden har kommit!
Om inget annat anges är texten delvis och understundom helt avskriven från Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) samt interfolierad med referat och citat från svenska wikipedia och med egna påpekanden.