Romantik, realism och naturalism
När övergår romantiken till realism och/eller naturalism? Det går inte att säga. Vi måste se de olika epokerna som överlappande varandra, fenomen som delvis existerar sida vid sida. De bygger på varandra men står också i motsättning till varandra! Det är t.ex. tydligt att det finns starka romantiska drag hos både Charles Dickens och Honoré de Balzac samtidigt som dessa författare även på realistens vis skildrar de lägre klassernas vardag och verklighet. De romantiska idéerna lever också kvar längre i poesin än i romanlitteraturen. Därtill lever romantiken kvar längre i Tyskland och Sverige än i t.ex. England och Frankrike.
¤¤¤
Realisten beskriver bakgatan där soptunnan står, naturalisten lyfter på locket och tittar hur bajsblöjan ser ut, känns och luktar! Vanliga människor i vanliga miljöer där vanliga händelser är i fokus!
Geniet är inte längre lika stort! Anteckningar från verkligheten duger bra! Man har vetenskapliga ambitioner. Det ska vara verkligt! Fotografiskt återgivna miljöer, kyligt, objektivt beskrivet!
Ifrågasättande av Gud och alla makter!
Industrialismen, utveckling och hårt arbete!
Tabugränser ska sprängas
Det fula är det sanna och därför kan konsten ifrågasättas!
¤¤¤
Under 1800-talet förändras liv och landskap grundligt över stora delar av Europa. Vattenkraft och ånga tämjs till att driva maskiner. Den växande industrin föröder landskapet och omvandlar sömniga småstäder till fabrikscentra. Ångfartyg och järnvägar öppnar hela världen för en intensiv sjöfart och handel. Landsbygdens fattiga och jordlösa flyttar till städernas slumområden. Där blir utarmningen mer koncentrerad och synlig än den varit på landet.
I och med omvandling blir medelklassen större. Industrin behöver bokhållare, skrivare, tekniker och administratörer som organiserar den växande produktionen. Jurister behövs för att skriva affärskontrakt och lösa tvister om arv och förmögenheter. I städerna växer butiker och handel i takt med en större befolkning.
Tack vare att de allmänna kommunikations- och distributionsmedlen byggdes ut, tryckeriteknik förfinades, elektriciteten kom, medelklassen och läskunnigheten ökade, så ökade också efterfrågan på böcker och artiklar. Bibliotek börjar bli vanliga och billighetshäften och månadsmagasin med följetonger kommer. Författaren kunde börja försörja sig på sitt yrke, och eftersom han eller hon inte längre var beroende av mecenater, ökade även friheten om vad man kunde skriva. Litteraturen speglar denna omvandling av samhälle och livsvillkor. Romaner och tidningar når stora upplagor och börjar spela en roll i opinionsbildningen.
Man börjar skildra verklighet sådan som man uppfattade den. Det innebar att böckerna nu började handla även om fattiga människor och lägre samhällsklasserna kom i fokus. Författare som Charles Dickens ville visa de omänskliga förhållande som t.ex. en fabriksarbetare levde under. Samtidigt var man nu också noga med att den yttre fasaden skulle vara oklanderlig. Inga erotiska äventyr skildras, man är väldigt pryd och förbehållsam när man kommer in på sådana ämnen. Varför? Litteraturen anpassades efter sin nya masspublik och dess behov – texterna måste passa som underhållning i medelklasshemmen och där samlades man vid dagens slut till en stunds högläsning med barnen.
Realism är att beskriva verkligheten på ett klart, enkelt och detaljrikt språk. Det finns så klart realism även i äldre litteratur (Homeros, Shakespeare, Bellman och inte minst i de isländska sagorna). Men 1800-talsrealismen är speciell. Här vill författarna dra fram vardagsliv och vanliga människor i ljuset, berätta om den nya tidens samhällsförhållanden. Udden är riktad mot romantikens verklighetsflykt och dess känslosamma hjältar och demoniska skurkar.
Naturalismen kan beskrivas som en gren på realismens träd. Man vill göra litteraturen och litteraturskrivandet till en del av naturvetenskapen. Författaren för inte låta sig hejdas av några moraliska tabun eller hänsyn, ingenting skall förtigas eller förskönas. Inte väjer en zoolog för den nakna sanningen när han skildrar gorillornas parningsakt, inte ojar han sig när han beskriver hur ett rovdjur river sitt byte. En naturalistisk författare ska på samma sätt vara den omutliga sanningssägaren!
Naturligtvis krockar idéerna här. Man kan inte både anpassa texterna efter familjens högläsning framför brasan och samtidigt vara den omutliga sanningssägaren. Detta fick Gustave Flaubert och Charles Baudelaire uppleva. Det blev stämda och ställda inför domstol för sina sedelösa verk! Även i Sverige har vi haft liknande fall, exempelvis Gustav Fröding!
Enligt svenska wikipedia så väckte Frödings Stänk och flikar stor uppmärksamhet när den publicerades hösten 1896. Karl Warburg recenserade samlingen och skrev: "Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi."
Resultatet blev att justitieministern beordrade kvarstad av upplagan den 9 oktober och Fröding åtalades. Vid rättegången blev emellertid Fröding frikänd, efter endast två timmars överläggning av juryn.
Vid den här tiden kommer också idén om ”l’art pour l’art”. Det vill säga, konst för konstens skull. Det viktiga var inte vad man skrev utan hur man skrev. Den litterära texten skulle tala för sig själv och vara en avslutad och avrundad konstnärlighet helhet, gärna nyskapande. Ibland har naturalismen anklagats för att frossa i obehagligheterna, men till slut har man nog ändå tvingats erkänna att det är litteraturens uppgift att utforska verklighetens alla skrymslen, också de fula. I så måtto är en stor del av den moderna litteraturen naturalismens arvtagare. En ”ism” som däremot ställer sig mycket kritisk mot naturalismen är symbolismen, där man menar att konstens främsta uppgift är att ge skönhetssyner och inre sammanhang.
¤¤¤
Litteratur
Fettpärlan 1880 - Maupassant
Madame Bovary - Gustave Flaubert
Emile Zola
Leo Tolstoj
Charles Dickens
Fjodor Dostojevskij
Joseph Conrad
Emile Flygare-Carlén
Almqvist
Strindberg
Lagerlöf
Fröding
Källa: Texten är delvis och understundom helt avskriven från Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) samt interfolierad med referat och citat från svenska wikipedia och med egna påpekanden.
1900-talet
Västvärälden präglades av snabb teknisk utveckling och snabba pengar ,många värden ifrågasattes på allvar, man avslöjar 1800-talets hyckleri. Världskrigen sätter sina spår. Ångest. Känslan måste släppas fram --> Impressionism och Expressionism
August Strindberg
Selma Lagerlöf
Marcel Proust
Virgina Wolf
James Joyce
Franz Kafga
Majakovskij
Edith Södergran
Gunnar Ekelöf
Pär Lagerkvist
Eyvind Johnson
Ernst Hemingway
Sigrid Undset
Moa Martinsson
Agnes von Krusenstjerna
karin Boye
Wilhelm Moberg
Ivar Lo-johansson
P-O Enquist
Lars Gustavsson
Jan Fridegård
m.fl.
¤¤¤
Realisten beskriver bakgatan där soptunnan står, naturalisten lyfter på locket och tittar hur bajsblöjan ser ut, känns och luktar! Vanliga människor i vanliga miljöer där vanliga händelser är i fokus!
Geniet är inte längre lika stort! Anteckningar från verkligheten duger bra! Man har vetenskapliga ambitioner. Det ska vara verkligt! Fotografiskt återgivna miljöer, kyligt, objektivt beskrivet!
Ifrågasättande av Gud och alla makter!
Industrialismen, utveckling och hårt arbete!
Tabugränser ska sprängas
Det fula är det sanna och därför kan konsten ifrågasättas!
¤¤¤
Under 1800-talet förändras liv och landskap grundligt över stora delar av Europa. Vattenkraft och ånga tämjs till att driva maskiner. Den växande industrin föröder landskapet och omvandlar sömniga småstäder till fabrikscentra. Ångfartyg och järnvägar öppnar hela världen för en intensiv sjöfart och handel. Landsbygdens fattiga och jordlösa flyttar till städernas slumområden. Där blir utarmningen mer koncentrerad och synlig än den varit på landet.
I och med omvandling blir medelklassen större. Industrin behöver bokhållare, skrivare, tekniker och administratörer som organiserar den växande produktionen. Jurister behövs för att skriva affärskontrakt och lösa tvister om arv och förmögenheter. I städerna växer butiker och handel i takt med en större befolkning.
Tack vare att de allmänna kommunikations- och distributionsmedlen byggdes ut, tryckeriteknik förfinades, elektriciteten kom, medelklassen och läskunnigheten ökade, så ökade också efterfrågan på böcker och artiklar. Bibliotek börjar bli vanliga och billighetshäften och månadsmagasin med följetonger kommer. Författaren kunde börja försörja sig på sitt yrke, och eftersom han eller hon inte längre var beroende av mecenater, ökade även friheten om vad man kunde skriva. Litteraturen speglar denna omvandling av samhälle och livsvillkor. Romaner och tidningar når stora upplagor och börjar spela en roll i opinionsbildningen.
Man börjar skildra verklighet sådan som man uppfattade den. Det innebar att böckerna nu började handla även om fattiga människor och lägre samhällsklasserna kom i fokus. Författare som Charles Dickens ville visa de omänskliga förhållande som t.ex. en fabriksarbetare levde under. Samtidigt var man nu också noga med att den yttre fasaden skulle vara oklanderlig. Inga erotiska äventyr skildras, man är väldigt pryd och förbehållsam när man kommer in på sådana ämnen. Varför? Litteraturen anpassades efter sin nya masspublik och dess behov – texterna måste passa som underhållning i medelklasshemmen och där samlades man vid dagens slut till en stunds högläsning med barnen.
Realism är att beskriva verkligheten på ett klart, enkelt och detaljrikt språk. Det finns så klart realism även i äldre litteratur (Homeros, Shakespeare, Bellman och inte minst i de isländska sagorna). Men 1800-talsrealismen är speciell. Här vill författarna dra fram vardagsliv och vanliga människor i ljuset, berätta om den nya tidens samhällsförhållanden. Udden är riktad mot romantikens verklighetsflykt och dess känslosamma hjältar och demoniska skurkar.
Naturalismen kan beskrivas som en gren på realismens träd. Man vill göra litteraturen och litteraturskrivandet till en del av naturvetenskapen. Författaren för inte låta sig hejdas av några moraliska tabun eller hänsyn, ingenting skall förtigas eller förskönas. Inte väjer en zoolog för den nakna sanningen när han skildrar gorillornas parningsakt, inte ojar han sig när han beskriver hur ett rovdjur river sitt byte. En naturalistisk författare ska på samma sätt vara den omutliga sanningssägaren!
Naturligtvis krockar idéerna här. Man kan inte både anpassa texterna efter familjens högläsning framför brasan och samtidigt vara den omutliga sanningssägaren. Detta fick Gustave Flaubert och Charles Baudelaire uppleva. Det blev stämda och ställda inför domstol för sina sedelösa verk! Även i Sverige har vi haft liknande fall, exempelvis Gustav Fröding!
Enligt svenska wikipedia så väckte Frödings Stänk och flikar stor uppmärksamhet när den publicerades hösten 1896. Karl Warburg recenserade samlingen och skrev: "Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi."
Resultatet blev att justitieministern beordrade kvarstad av upplagan den 9 oktober och Fröding åtalades. Vid rättegången blev emellertid Fröding frikänd, efter endast två timmars överläggning av juryn.
Vid den här tiden kommer också idén om ”l’art pour l’art”. Det vill säga, konst för konstens skull. Det viktiga var inte vad man skrev utan hur man skrev. Den litterära texten skulle tala för sig själv och vara en avslutad och avrundad konstnärlighet helhet, gärna nyskapande. Ibland har naturalismen anklagats för att frossa i obehagligheterna, men till slut har man nog ändå tvingats erkänna att det är litteraturens uppgift att utforska verklighetens alla skrymslen, också de fula. I så måtto är en stor del av den moderna litteraturen naturalismens arvtagare. En ”ism” som däremot ställer sig mycket kritisk mot naturalismen är symbolismen, där man menar att konstens främsta uppgift är att ge skönhetssyner och inre sammanhang.
¤¤¤
Litteratur
Fettpärlan 1880 - Maupassant
Madame Bovary - Gustave Flaubert
Emile Zola
Leo Tolstoj
Charles Dickens
Fjodor Dostojevskij
Joseph Conrad
Emile Flygare-Carlén
Almqvist
Strindberg
Lagerlöf
Fröding
Källa: Texten är delvis och understundom helt avskriven från Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) samt interfolierad med referat och citat från svenska wikipedia och med egna påpekanden.
1900-talet
Västvärälden präglades av snabb teknisk utveckling och snabba pengar ,många värden ifrågasattes på allvar, man avslöjar 1800-talets hyckleri. Världskrigen sätter sina spår. Ångest. Känslan måste släppas fram --> Impressionism och Expressionism
August Strindberg
Selma Lagerlöf
Marcel Proust
Virgina Wolf
James Joyce
Franz Kafga
Majakovskij
Edith Södergran
Gunnar Ekelöf
Pär Lagerkvist
Eyvind Johnson
Ernst Hemingway
Sigrid Undset
Moa Martinsson
Agnes von Krusenstjerna
karin Boye
Wilhelm Moberg
Ivar Lo-johansson
P-O Enquist
Lars Gustavsson
Jan Fridegård
m.fl.