Upplysningen
1700-talet
Förnuft
Nytta
Optimism
Tolerans och religionsfrihet
Empirism
Deism - gud skapade världen och drog sig sedan tillbaka, kristendomen en morallära
Natur! (Linné)
Elitistisk syn - människan är visserligen en del av samhället --> plikt att arbeta för det men pöbeln ansågs inte styras av förnuft utan av känslor!
Dyrkan av perfektion, ordning, sträng tillämpning av poetik
Inte berika språket utan finna de exakta orden
Allmänmänskliga drag skulle beskrivas, den individuella människans motsägelsefulla natur var inte intressant
Lärodikten och fabeln populär
Tragedi och epos sätts främst
Medeltidens mörker fick ge vika för "upplysningens upphöjda förnuft". Detta resulterar i kritik både mot kyrkans organisation men också mot dess trosläror. Även de stora metafysiska systemen och de esoteriska lärorna bekämpades. Således kommer den ickeaccepterade religiositeten att anamma den accepterade vetenskapens sätt att uttrycka sig - och att tänka. Stora namn under den här eran är Emanuel Swedenborg och Franz Anton Mesmer Under det här seklet ser rörelser som Druidism, Graal-rörelser och Frimureri dagens ljus.
Ledstjärnorna under den här tiden är upplysning och kunskap, men för att få detta måste man observera. Iakttagelse av fenomen, och slutledningar med hjälp av iakttagelserna blir metoden. I förlängningen leder detta fram till betydelsen av de egna ögonens vittnesbörd – och den egna upplevelsen. Visserligen var målet för samhället ’nyttan’, men det som verkligt nytt nu, är att målet för människan är ’lycka’ – eller ’bonheur’. En slags ’proto-individualism’ har fötts!
Rousseaus påverkan genom sin Julie, ou La nouvelle Heloise (1761) är också en viktig faktor bakom betoning på individualism och natur. Det primitiva ur- och naturtillståndet framställs som tilldragande alternativ - och bättre än både den kultiverade naturen och den moderna civilisationen.Rousseaus nya pedagogik, hans bild av den ädle vilden samt idén om det sublima anammades av de bildade nyskaparna i 1750-talets Västeuropa, som tog till sig idéerna. Och så blir naturen och dess inverkan på människan föremål för intresse - och nära nog en religiös dyrkan.
Daniel Botkin menar att det vid den här tiden fanns två huvuduppfattningar eller bilder, av och om naturen. Antingen som en levande (med)organism eller också som ett resultat av en gudomlig ordning.Båda uppfattningarna kan spåras långt bak i tiden, ända till antiken. De är emellertid djupt motsägelsefulla. Organismen som sådan är ett levande väsen, som förändras allteftersom, antingen genom att nya omständigheter inträder eller att den i sig själv genomgår olika stadier – och är därmed en bild på föränderlighet och oförutsägbarhet. Naturen som ett resultat av gudomlig ordning är bilden på det rakt motsatta. Men även om bilderna är motsägelsefulla, kvarstår en vördnad för naturen.
Tron på den egna erfarenheten ledde också till insikten om att människor är olika och upplever olika – erfarenheten visade också att olika kulturer formade olika sätt att leva och tänka - vilket man menade var betingade av olika klimat och naturförhållanden (Montesquieus klimatlära L’Esprit de lois 1748).Fullt utvecklad föreligger denna historiefilosofiska evolutionism mot 1700-talets slut och hos Johann Gottfried Herder. Enligt Herder, och i Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit (1784-1791), skall den enskilda kulturen, och den enskilda historiska epoken, betraktas som ett slags organism, ständigt underkastad utveckling och förändring. Vidare är enligt Herder varje nationell kultur unik, icke upprepbar samt styrd av sin alldeles särskilda folksjäl. Klarast och renast kommer, hävdar Herder, denna själ till uttryck i folkpoesin. Med ens blir det en viktig fråga vem ens förfäder är och hurdan deras kultur, litteratur och idéhistoria såg ut.
Under 1700-talet kommer även Jacob Bryants och William Jones. Tidigare hade Europas befolkning kommit att uppfattas som ättlingar till (den bibliske) Noas son Jafet men under Bryants och Jones ombesörjande kom européerna snarare att klassificeras som tillhörande Hams familj. Karaktäristika för denna europeiska ’familj’ – oavsett ursprung – var kulturell kreativitet och äventyrlighet. Ett negativt drag var dock att ’familjen’ avfallit från monoteismens urreligion. Och genom de ”de hamitiska”myterna och gudasagorna försökte nu Bryants och Jones att spåra likheter. Indiska myter och europeiska jämföres och man tycker sig se likheter. Jones noterade även likheter mellan indiska och europeiska språk.
Upplysningen bygger alltså upp grunden för den kommande romantiken, med dess betoning på den egna upplevelsen/känsla och vördnad inför naturen. Herders tankar om kultur och Montesquieus klimatlära skapar en grund för nationalromantiken att gro i, och i förlängningen även för en nationalism. Naturvetenskapens sätt att tänka och uttrycka sig färgar av sig till andra discipliner och områden - religionshistoria och mytforskning exempelvis. Kristendomen blir också ifrågasatt av de ivrigaste upplysningsmännen – men också andra religiösa uppfattningar. Bryant och Jones med flera, är med och skapar ett intresse för indoeuropeisk/germansk eller arisk genealogi. Därtill finns drag av folklig religion kvar inom kyrkan (Sverige) men som också tar sig uttryck i revitaliserad druidism och graal-rörelser (England).
Första bandet av Encyklopedien lämnar tryckpressarna i Paris 1751!
Att plantera i sin trädgård utan trångsynta prästers övervakande ögon (i den bästa av alla världar, som inte är så god) --> Candide - Voltaire
Att uppfostra en gosse --> Emile - Rousseau
Mannen som överlevde genom sitt förnuft --> Robinson Crusoe - Daniel Defoe
Satir och samhällskritik under täckmantel - Gullivers resor 1726, Ett anspråkslöst förslag - Jonathan Swift
Bellman
Källa: Texten är delvis och understundom helt avskriven från Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) samt interfolierad med referat och citat från svenska wikipedia och med egna påpekanden.
Förnuft
Nytta
Optimism
Tolerans och religionsfrihet
Empirism
Deism - gud skapade världen och drog sig sedan tillbaka, kristendomen en morallära
Natur! (Linné)
Elitistisk syn - människan är visserligen en del av samhället --> plikt att arbeta för det men pöbeln ansågs inte styras av förnuft utan av känslor!
Dyrkan av perfektion, ordning, sträng tillämpning av poetik
Inte berika språket utan finna de exakta orden
Allmänmänskliga drag skulle beskrivas, den individuella människans motsägelsefulla natur var inte intressant
Lärodikten och fabeln populär
Tragedi och epos sätts främst
Medeltidens mörker fick ge vika för "upplysningens upphöjda förnuft". Detta resulterar i kritik både mot kyrkans organisation men också mot dess trosläror. Även de stora metafysiska systemen och de esoteriska lärorna bekämpades. Således kommer den ickeaccepterade religiositeten att anamma den accepterade vetenskapens sätt att uttrycka sig - och att tänka. Stora namn under den här eran är Emanuel Swedenborg och Franz Anton Mesmer Under det här seklet ser rörelser som Druidism, Graal-rörelser och Frimureri dagens ljus.
Ledstjärnorna under den här tiden är upplysning och kunskap, men för att få detta måste man observera. Iakttagelse av fenomen, och slutledningar med hjälp av iakttagelserna blir metoden. I förlängningen leder detta fram till betydelsen av de egna ögonens vittnesbörd – och den egna upplevelsen. Visserligen var målet för samhället ’nyttan’, men det som verkligt nytt nu, är att målet för människan är ’lycka’ – eller ’bonheur’. En slags ’proto-individualism’ har fötts!
Rousseaus påverkan genom sin Julie, ou La nouvelle Heloise (1761) är också en viktig faktor bakom betoning på individualism och natur. Det primitiva ur- och naturtillståndet framställs som tilldragande alternativ - och bättre än både den kultiverade naturen och den moderna civilisationen.Rousseaus nya pedagogik, hans bild av den ädle vilden samt idén om det sublima anammades av de bildade nyskaparna i 1750-talets Västeuropa, som tog till sig idéerna. Och så blir naturen och dess inverkan på människan föremål för intresse - och nära nog en religiös dyrkan.
Daniel Botkin menar att det vid den här tiden fanns två huvuduppfattningar eller bilder, av och om naturen. Antingen som en levande (med)organism eller också som ett resultat av en gudomlig ordning.Båda uppfattningarna kan spåras långt bak i tiden, ända till antiken. De är emellertid djupt motsägelsefulla. Organismen som sådan är ett levande väsen, som förändras allteftersom, antingen genom att nya omständigheter inträder eller att den i sig själv genomgår olika stadier – och är därmed en bild på föränderlighet och oförutsägbarhet. Naturen som ett resultat av gudomlig ordning är bilden på det rakt motsatta. Men även om bilderna är motsägelsefulla, kvarstår en vördnad för naturen.
Tron på den egna erfarenheten ledde också till insikten om att människor är olika och upplever olika – erfarenheten visade också att olika kulturer formade olika sätt att leva och tänka - vilket man menade var betingade av olika klimat och naturförhållanden (Montesquieus klimatlära L’Esprit de lois 1748).Fullt utvecklad föreligger denna historiefilosofiska evolutionism mot 1700-talets slut och hos Johann Gottfried Herder. Enligt Herder, och i Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit (1784-1791), skall den enskilda kulturen, och den enskilda historiska epoken, betraktas som ett slags organism, ständigt underkastad utveckling och förändring. Vidare är enligt Herder varje nationell kultur unik, icke upprepbar samt styrd av sin alldeles särskilda folksjäl. Klarast och renast kommer, hävdar Herder, denna själ till uttryck i folkpoesin. Med ens blir det en viktig fråga vem ens förfäder är och hurdan deras kultur, litteratur och idéhistoria såg ut.
Under 1700-talet kommer även Jacob Bryants och William Jones. Tidigare hade Europas befolkning kommit att uppfattas som ättlingar till (den bibliske) Noas son Jafet men under Bryants och Jones ombesörjande kom européerna snarare att klassificeras som tillhörande Hams familj. Karaktäristika för denna europeiska ’familj’ – oavsett ursprung – var kulturell kreativitet och äventyrlighet. Ett negativt drag var dock att ’familjen’ avfallit från monoteismens urreligion. Och genom de ”de hamitiska”myterna och gudasagorna försökte nu Bryants och Jones att spåra likheter. Indiska myter och europeiska jämföres och man tycker sig se likheter. Jones noterade även likheter mellan indiska och europeiska språk.
Upplysningen bygger alltså upp grunden för den kommande romantiken, med dess betoning på den egna upplevelsen/känsla och vördnad inför naturen. Herders tankar om kultur och Montesquieus klimatlära skapar en grund för nationalromantiken att gro i, och i förlängningen även för en nationalism. Naturvetenskapens sätt att tänka och uttrycka sig färgar av sig till andra discipliner och områden - religionshistoria och mytforskning exempelvis. Kristendomen blir också ifrågasatt av de ivrigaste upplysningsmännen – men också andra religiösa uppfattningar. Bryant och Jones med flera, är med och skapar ett intresse för indoeuropeisk/germansk eller arisk genealogi. Därtill finns drag av folklig religion kvar inom kyrkan (Sverige) men som också tar sig uttryck i revitaliserad druidism och graal-rörelser (England).
Första bandet av Encyklopedien lämnar tryckpressarna i Paris 1751!
Att plantera i sin trädgård utan trångsynta prästers övervakande ögon (i den bästa av alla världar, som inte är så god) --> Candide - Voltaire
Att uppfostra en gosse --> Emile - Rousseau
Mannen som överlevde genom sitt förnuft --> Robinson Crusoe - Daniel Defoe
Satir och samhällskritik under täckmantel - Gullivers resor 1726, Ett anspråkslöst förslag - Jonathan Swift
Bellman
Källa: Texten är delvis och understundom helt avskriven från Ulf Janssons Den levande litteraturen (1995) samt interfolierad med referat och citat från svenska wikipedia och med egna påpekanden.